pac manDen här helgen har jag tillbringat alldeles för mycket tid framför datorn. Vädret har varit uselt och kompisarna upptagna så jag passade på att ta en spelhelg istället. Det kommer jag nog få ångra hela veckan för jag har börjat få musarm. Problemen kommer som vanligt som ett brev på posten om jag sitter för länge framför datorn. Tyvärr.. för det är ju så himla kul att spela!

Den här helgen har jag framförallt ägnat åt nostalgispelet Pac-Man som jag, precis som Tetris, upptäckte redan som liten. Pac-Man är det där spelet med den gula lilla gubben som ska äta upp prickar/piller på en bana samtidigt som man ska undvika att han blir dödad av fiender.

Enligt Wikipedia skapades Pac-Man redan 1980. Det var tydligen en japan vid namn Tori Iwatani som skapade spelet.

Sedan 1980 har det dock gjorts flera varianter av Pac-Man och en av dem är CD-Man som jag spelade som en tokig när jag var barn. Labyrinterna var väldigt fina och roliga, när man klarat en labyrint två gånger kunde man komma vidare till nästa och nästa. Först nu när jag är vuxen har jag förstått att det fanns fem olika labyrinter, det vill säga fem olika nivåer i spelet. Då när jag var liten kom jag bara till nivå två, men nu har jag lyckats utforska alla labyrinterna.

Den första labyrinten är i stadsmiljö och det gäller att undvika spindlarna som släpps ut i mitten av labyrinten. För att undkomma spindlarna kan man äta neutraliserande prickar eller teleportera sig via tunnlar. Det finns också en låst del av labyrinten dit man får tillträde om CD-Man äter en nyckel. Inga spindlar kan komma in om grindarna till den låsta delen stängts, men när de är öppna kan de slinka in antingen när CD-Man går in eller ut ur den låsta delen.

Förutom de vanliga prickarna och nyckeln kan man också fånga olika frukter för att samla extra många poäng. De neutraliserande prickarna gör spindlarna ofarliga och medan spindlarna är ofarliga kan CD-Man äta upp dem. När man tagit alla prickar vänder sig CD-Man om och ler ett stort leende mot en, när man klarat banan två gånger kommer man vidare till nästa nivå som utspelar sig i vattenmiljö.

Labyrint två är som sagt i havsmiljö och istället för spindlar är det nu hajar man ska se upp med, i övrigt fungerar de två banorna ungefär likadant. Här finns dock ingen låst del av labyrinten där man kan undkomma fienderna, men man ska fortfarande äta prickar och samla symboler.

Nu ska jag inte avslöja mer om spelet så att jag förstör spelupplevelsen för er som ännu inte testat CD-Man. Det är ju alltid spännande att upptäcka de olika nivåerna på egen hand 🙂 Men om du inte tänker testa spelet kan du kolla på den här filmen som visar hur de olika labyrinterna ser ut. I filmen spelar personen tyvärr med en annan gubbe än CD-Man.

Om jag har förstått saken rätt så är CD-Man faktiskt en svensk skapelse som kom 1992. Upphovsmännen till spelet är Atilla Biro och Anders Moree.

Innan man börjar kan man göra en del inställningar i spelet, bland annat kan man ställa in hastigheten för att på så sätt reglera svårighetsgraden. Ju fortare desto svårare helt enkelt.

Har du testat CD-Man eller någon annan variant av Pac-Man som du vill tipsa om, skriv till mig!

Ha en fortsatt trevlig söndag 🙂